Fullproppade veckor

Fullproppade veckor

Nu var det ett tag sen vi skrev men vi har helt enkelt inte hunnit med eftersom det varit fullt ös. Filippa blev efter ett sjukhusbesök med lite dropp piggare igen och vi kunde fortsätta vår resa på landsbygden. Vi fick uppleva de fantastiska bergslandskapen i Chesinende när vi blev hembjudna till en kenyansk familj på ”kycklinggryta”. Efter detta åkte vi vidare till byn Saino och bodde i gamla missionären Kerstin Nilssons hus. Det är många vi träffar som talar gott om Sverige och de missionärer som varit här och verkligen gjort skillnad. Vi var inbjudna till en ungdomsgrupp i kyrkan och det visade sig när vi kom på eftermiddagen vid tretiden att ett trettiotal ungdomar suttit och väntat ända sedan nio på morgonen! Helt galet men vi skyller på en försenad chaufför och otydlig kommunikation. Spännande dock att detta mer eller mindre accepteras i kulturen medan det i Sverige aldrig hade hänt. Tyvärr blev det ännu en kulturkrock då vi samma eftermiddag fick reda på att vi förväntades hålla ett heldagsprogram för ungdomarna dagen efter. Självklart löste vi det med lite konfaundervisning, en lek och bildspel om vår svenska vardag men det hade varit skönt med lite framförhållning…

Veckan som gick hängde vi på ett hotell inne i stan för att ha bra nätverk under vår ledarutbildning hemifrån. Vi bjöds på undervisning, samtal och även mycket egentid med Gud vilket alltid är nyttigt och viktigt. Lite segt att vara med på distans men lyx med pool, en ordentlig dusch och god mat! 

För ett par veckor sen fick vi också den tragiska nyheten att maken till Elizabeth som jobbar här på Bethesda hade gått bort hastigt. Vi fick aldrig möjlighet att träffa honom, pastor Gwako, här i livet men vi hade förmånen att få vara med och ta farväl av honom i måndags. Begravningen hölls på en åker utanför hemmet och började enligt kenyansk ordning ett par timmar sent. Carl kommer aldrig att klaga över att ha kostym på ett svenskt sommarbröllop igen efter att ha haft det en heldag i tält i den afrikanska hettan.

Det var en smula obehagligt när likbilen sen kom inrullande ackompanjerad av högljudda gråterskor och sörjande anhöriga. Totalt kom det runt 700-800 personer och biskopen med ett helt gäng pastorer var också där vilket kändes väldigt högtidligt och värdigt. En del av er där hemma kände Gwako och vet att han var en varm person! Det var jobbigt att se hans äldsta son Jeremiah hålla tal och inte kunna hålla tårarna borta. Han hade dessutom fått dödsbeskedet bara ett par dagar innan begravningen eftersom han hade nationella slutprov och familjen därför inte ville störa honom i det. Dessutom visste han inte ens att hans pappa varit så sjuk eftersom det gick väldigt snabbt på slutet. Kan ni tänka er vilken chock?

Filippa höll också ett känslosamt tal utifrån hennes pappas bortgång men också hoppet vi får ha, att vi en dag får träffa alla vi mist i det här livet. Det uppskattades av många och både biskopen och pastorer kom med berömmande ord efteråt. Mitt i ceremonin blev det dock lite märkligt när några politiker fick micken och kampanjade inför det kommande valet i höst, så respektlös mot de anhöriga. Allt avslutades sen med att vi följde kistan in i familjens trädgård där han på traditionsenligt vis skulle begravas. Det blev en fin stund med sång och ett sista farväl där vid graven men också lite ovant att begrava någon utanför köksfönstret.

Vi är glada att ha fått resa runt och tacksamma för alla möten och erfarenheter. Att ha fått vara med på en begravning i en främmande kultur känns också värdefullt. Livet rullar på för oss  här men med fortsatta magbekymmer för Filippa. Det är nu bekräftat att det är en amöbainfektion så förhoppningsvis kan behandlingen göra att vi får vara friska den sista tiden. Var fortsatt med oss i bön och tankar!

Carl och Flippa Svedberg

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved