Övervintra eller övervinna?

Övervintra eller övervinna?

En tredjedel av Sveriges yta är snötäckt och termometern visar strax under noll. I eftermiddag planerar jag att byta till vinterdäck på bilen. Vintern är på väg.

Också i naturen sker förändringar när vintern närmar sig. Träden har fält sina löv och de flesta plantor är nervissnade. Bland djuren finns olika strategier för att möta vintern. Björnen går i ide, skogsharen skiftar päls och ekorren har samlat föda för att klara vintern.

Under några år bodde jag i staden Chiclayo, i norra Peru nära Stilla Havskusten. Där var det (i alla fall för en svensk) ständig sommar. Kortärmade skjortor och sandaler året om. Jag kunde sakna årstidsväxlingarna, men aldrig den svenska vinterkylan.

I Chiclayo arbetade jag som missionär. I och tillsammans med den lilla lutherska kyrkan där predikade jag om Jesus, och undervisade utifrån Bibelns ord om att Jesus är Guds Son som har blivit människa för att genom sin ställföreträdande död och sin uppståndelse rädda människor undan en evighet utan glädje och gemenskap.

Jag vågar inte påstå att det andligt sett är sommar i Peru, men det är nog i alla fall vår. Människor upptäcker vem Jesus är, vad han gjort och fylls av en längtan efter att fler ska få göra samma erfarenhet.

För en månad sedan besökte jag Etiopien och fick möta kristna syskon i den evangelisk-lutherska kyrkan där. De lever i en kyrka som växer och de står med glädje och frimodighet för sin tro, för Bibelns tillförlitlighet och budskap. Det är andlig vår, eller sommar, i Etiopien.

I ett samtal i Etiopien frågade man mig om det andliga klimatet i Sverige, om situationen i Svenska kyrkan och om hur missionsvännerna i Sverige – dem som med sina böner, pengar och arbete har spridit evangeliet i Etiopien – har det?

Det var inte lätt att svara på deras frågor. Det gjorde ont att sätta ord på situationen i Svenska kyrkan, där de flesta präster inte predikar evangeliet klart och fritt och förnekar Bibelns undervisning i ord och handling. Och ju högre upp i kyrkans strukturer man tittar desto sämre blir det. För att bli kyrkoledare i Svenska kyrkan krävs kompromisser med Guds ord, och flera biskopar förnekar centrala delar av den kristna tron. Det är vinter i Sverige och i Svenska kyrkan.

Våra etiopiska bröder och systrar såg bedrövade ut. Och de lovade förbön för vårt land, vårt folk och för alla kristna i Sverige. Samma kväll bestämde jag mig för att begära utträde ur Svenska kyrkan.

Men nästa dag kom jag i samtal med en annan kristen broder (som inte varit med i samtalet föregående dag) och han sa om Svenska kyrkan att ”i en sådan kyrka kan man inte vara med utan att strida”. Hans ord fick mig att ändra mitt beslut. Han pekade på ett förhållningssätt som jag inte är färdig med.

I den svenskkyrkliga vintern gäller inte att övervintra genom att gå i ide och sova som björnen, ändra färg och anpassa sig som haren eller leva på sparad föda som ekorren. Det gäller inte att övervintra, utan att övervinna.

Jesus ord om salt och ljus (Matt 5:13-16) gäller för den som vill hålla sig till Bibelns undervisning. De gäller rakt in i Svenska kyrkan. Jesus uttalar orden i direkt anslutning till att han talat om att människor ska komma att hånas och förföljas för att de bekänner sig till honom.

När Svenska kyrkans högsta ledning allt mer påminner om Vita Häxan som tog makten i landet Narnia är det viktigt att de som tror och väntar på Aslan vågar ta striden, vågar fortsätta berätta om Aslan och uttrycka hoppet om befrielse.

ELM är ett missionssällskap vars främsta uppgift är att förkunna evangeliet om Jesus. I våra stadgars första paragraf uttrycks att vi vill verka för Kristi rikes tillväxt och bekämpande av allt slags otro och förnekelse. Ibland har det inte varit så lätt att avgöra hur mycket kraft som ska satsas på det vi ska verka för respektive det vi ska bekämpa. Men i en tid då ledare under kristen flagg förnekar såväl inkarnationen som treenigheten finns ingen spänning mellan de båda uppgifterna. Bibelns undervisning är sann och giltig, och på den grunden förkunnar vi att Jesus från Nasaret är Guds Son: Jesus ger inte bara en sannare bild av Gud än någon annan människa gjort eller gör, han är själv Gud. Vi bekänner tron på en treenig Gud, Fader, Son och Ande.

Att mana till strid är inte roligt och inget jag gör med lätt hjärta. För i strider skadas och såras människor. Strider vinns inte utan smärta och offer. Men för de ELMare som vill verka i Svenska kyrkan är striden vägen mot våren.

Så komme vår i Jesu namn, I folkens liv, i kyrkans famn, Till alla själars fromma. (Ur Sv Ps 198:3)

/ErikJA

 

18 reaktioner till “Övervintra eller övervinna?”

  1. Titelns ordlek kan man fundera en del över! Man kan också reflektera över andra formuleringar:
    – Övervintra och övervinna
    – Övervintra och förfrysa
    – Övervintra eller flytta, o s v

    I Skriften, inte minst i Uppenbarelseboken, betonas begreppet ”den som segrar” / ”den som övervinner”. Tror det är upp emot tio gånger eller så. Oavsett vägval i ”de kyrkliga frågorna”, så är Uppenbarelsens budskap tänkvärt: allvarligt, förmanande och uppmuntrande!

    1. Skulle man välja att ”övervintra” i den Svenska kyrkan är det nog snarast formuleringen ”Övervintra – svälta ihjäl” som blir verkligheten, även om många även fryser ihjäl där, trots goda Bibelförenliga alternativ…

  2. Tack käre bror!

    ”När Svenska kyrkans högsta ledning allt mer påminner om Vita Häxan som tog makten i landet Narnia är det viktigt att de som tror och väntar på Aslan vågar ta striden, vågar fortsätta berätta om Aslan och uttrycka hoppet om befrielse.”

    Med ögon tårade av modiga ord får också jag mod att stanna kvar!

    I Kristus,
    Sia

  3. Jag tror att det riktigt att stanna kvar i kyrkan och ta upp striden mot de nedbrytande krafterna. Vi får be om vishet och visshet hur vi skall föra den striden. Så skall vi be för dem som kommer med villfarelsen att Gud ömvänder dem.
    Henrik Perret i Finland skriver bla på sin blogg:”Jag tror att det nu behövs kristna som stiger fram, som står för sin sak, sin tro på Kristus, som kanske förorsakar stora eller mindre skandaler genom sin kristna övertygelse. Här gäller ju alltid ha god smak och gott omdöme, att inte hamna i offentligheten på grund av tjuskallighet eller för att vara bråkstake.

    Men i offentligheten behövs människor som bekänner sin tro på Kristus. Inte bara med ord, också det, genom handling. Inte för att bli sedda, utanför att människor ”skall prisa Gud på den dag han söker dem.”
    Det finns för många som komprimissar bort tron.”

  4. Tack Erik!

    Jag blir mycket glad att läsa dessa rader. Vi kan göra olika val i kyrkofrågor men även jag har svårt att se att den som vill stanna kan göra det utan att strida eller i vart fall medvetet göra motstånd på något sätt, på någon nivå.

    Jag har även svårt att se att motståndet kan bedrivas utan medföljande beredskap på en viss kostnad för motståndet eller att motstånd skulle vara möjligt utan en villighet att också betala den kostnaden.

    Peter Henrysson

  5. Sedan 20 år tillbaka förvägras bekännelsetrogna män prästvigning i Svenska kyrkan. Om detta förhållande fortsätter anser jag att det inte finns något framtidshopp för Svenska kyrkan!
    På vilket sätt anser du Erik att striden ska föras för att ändra på detta förhållande och hur stor är sannolikheten att vinna den striden? När tror du att bekännelsetrogna män åter kan vigas till tjänst i Svenska kyrkan, dvs hur lång blir övervintringstiden?
    Att stå kvar som medlem innebär ett stöd till en avfallen kyrka.

    Gösta Eklund

    1. Vi är många inom ELMBV som håller med dig här Gösta!

      ”När en blind (Antje m.fl.) leder en blind faller båda i gropen” säger ordspråket. Skylten ”Livsfarlig ledning” vore på sin plats.

    2. Med all respekt för min vän Gösta Eklund menar jag dock att den avslutande slutsatsen inte är rimlig. För visst måste man kunna engagera sig i moderaterna (eller något annat politiskt parti för den delen) utan att därmed kunna anklagas för att stödja t.ex. nuvarande svensk abortlagstiftning?

      1. Per!
        Jag ville peka på att jag inte själv kan stå kvar som medlem i Svenska kyrkan bla beroende på att den inte längre kan tillföras bibeltrogna präster och att det förhållandet har rått i 20 år. Jag anser att det är helt avgörande för kyrkans framtid. Om du inte anser det vara något hinder/problem för medlemskap så respekterar jag det.
        Om man däremot ser det jag pekar på som ett allvarligt problem och fortfarande vill vara medlem bör man försöka göra något åt problemet tycker jag. Jag ser tyvärr heller inga konkreta åtgärder på gång från ansvarigt håll inom ELM!
        Jag gör själv bedömningen att det inte är rimligt att tro att kyrkan kommer att ändra regelverket för vigning av präster!
        I de församlingar som bevisligen har fullt ut bibeltrogna präster anser jag dock att man bör stanna kvar som medlem och stödja dessa präster som kämpar mot förfallet.

        1. Tack, Gösta, för din preciseringen! Den är viktig! Om ståndpunkten är ett uttryck för ditt personliga ställningstagande, och inte en generell ståndpunkt (som jag (miss-) tolkade den som) så har den min fulla respekt.

          För egen del är jag (ännu så länge) formell medlem i Svenska Kyrkan, inte för att ge avfallet mitt stöd utan för att (åtminstone genom att utöva min rösträtt) ge mitt stöd åt de tappra krafter som vill verka för en förändring och som inte ser/har något alternativ utanför Sv. Ky. Förmodligen kan jag med mer eller mindre rätta anklagas för att inte göra mer, men vem vet – kanske kommer dagen då jag får en tydlig kallelse till det. Eller till att lämna in min utträdesansökan…

  6. Tack för kommentarer! Att läget i Svenska kyrkan är allvarligt är vi överens om. Gösta, du ställer frågan om hur striden ska föras. Jag hoppas kunna återkomma till detta, men redan i blogginlägget finns ju en del antydningar: Det handlar om att vara salt och ljus in i SvK.
    I en annan kommentar konstaterar du: ”Jag ser tyvärr heller inga konkreta åtgärder på gång från ansvarigt håll inom ELM!” Jag håller nästan med dig. Jag ser en del åtgärder, men alldeles för få.
    Men jag vill också peka på – vilket mitt blogginlägg också försöker lyfta fram – att ”ansvarigt håll inom ELM” är missionsvännerna. Det är inte ELMBV (i form av styrelse eller anställda) som ska driva kampen inom Svenska kyrkan. Utan vi ska rusta och uppmuntra de ELMare som är (och vill vara) medlemmar i SvK att ta striden.
    Thomas: Visst är det så att SvK har en livsfarlig ledning. Men kanske finns det fortfarande möjlighet att vara god ledare för den som orkar strid och är beredd på offer?

  7. De första kristna erkände ingen annan som kristen präst än han som offrade sig själv för att vi skulle få del av Guds förlåtelse och välsignelse. Därför är jag emot manliga och kvinnliga präster. Däremot talar Guds ord om diakoner, Stefanos var en sådan och han predikade (och blev kyrkans första martyr), om diakoner står att OM diakonen är en man, så bör han vara en gång gift (inte ungkarl och inte bigamist). Det står också om biskopar (församlingsföreståndare) av grekiskans epi (= över) och skopos (= vaka, titta) även dessa, som har valts att vaka över församlingen, bör vara en gång gifta.

    Svenska kyrkan har både medlemmar (präster och biskopar) som tror på bibelns Gud och dito som har tidsandan i Sverige som sin gud, och jag vet inte om det någonsin varit annorlunda i Svenska Kyrkan. Att man binder homosexuella par i deras synder genom samkönad kyrklig vigsel är däremot något nytt, och när det hände valde jag, för min del, att lämna Svenska Kyrkan. Ärkebiskoparna brukar halta på bägge sidor, för då har de störst chans att bli valda.

    Idag när (bland andra) asexuella kvinnor blir mammor utan att komma vid någon man borde det inte vara så svårt att tro att Han, som upprätthåller universum, inte skulle kunna klara vad vi själva kan. Men, man vill göra vägen till Kristus lätt (och de som gör så räknas som små i Guds rike) genom att påstå att man inte behöver tro på mirakel, utan endast lägga sitt liv i Guds hand för att bli frälst.

    1. Anders! Visst är det språkligt problematiskt att vi på svenska använder samma ord för präst i gammaltestamentlig mening som i den kristna församlingen. De första kristna erkände ingen annan (gt-)präst än Kristus, men man hade i församlingarna (nt-)präster (grek presbyteros) som ledare.

      1. Aron förrättade offert och förmedlade i kraft av detta offer Guds förlåtelse och välsignelse till folket. Presbyterianer brukar däremot endast berätta om hur man får Guds nåd och välsignelser inte uppträda som om de hade Arons ämbete. Svenska kyrkans präster är ett mellanting, de förrättar inget mässoffer (möjligtvis med eventuellt undantag från några väldigt högkyrkliga), men de påstår felaktigt att de på Jesu Kristi befallning förmedlar Guds förlåtelse (och det utan att nämna det krav Jesus nämner i Matt 6:14,15, det kan ju hända att några gör detta i god tro (om man hört talas om 1 Joh. 1:9 ”om vi erkänner att vår (spjutkastning) var synd”[översättare brukar utelämna ordet spjutkastning så jag är osäker på den exakta tolkningen] men inte ”Fader Vår”) bibelkunskaperna bland många präster är ju dåliga, dessutom brukar man avsluta gudstjänsten genom att läsa för församlingen 4 Mos. 6:23-27 vilket för en bibelkunnig är detsamma som att göra sig till överstepräst.

        Nu menar jag inte att man ska sluta gå i Svenska Kyrkan för att man där blandar ihop Arons och Deboras ämbeten (Debora utlade Guds ord vilket då i stor sett var det samma som moseböckerna) samt präst (en som förrättar offer samt förmedlar Guds förlåtelse och välsignelse) med presbyt (familjeöverhuvuden / ledare i församlingen) eller predikant det är ju ett arv från den tiden då Svenska kyrkan var en del av den Romerska kyrkan och vi är alla syndare så låt oss ha överseende med både detta och att vissa biskopar inte alltid vågar stå upp för den trosbekännelse de själva ofta leder.

        ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
        himmelens och jordens skapare.

        Vi tror ock på Jesus Kristus,
        hans enfödde Son, vår Herre,
        vilken är AVLAD av den helige Ande,
        född av jungfrun Maria, … ”

  8. Vem är präst? Enligt Martin Luther är det viktigt att vi använder ordet präst på samma sätt som Bibeln gör! Jfr. Begrunda 2012 nr2 ”Det allmänna prästadömet”

    Den är inte präst som är präst vigd utan den som frambär ”bönens offer”. Om vi bär våra syskons bördor till Jesu kors (och de av våra syskon som handlat som den obarmhärtige tjänaren eller på annat sätt tappat kontakten med levande Gud bär ofta på ett stort lidande) då uppfyller vi Kristi lag. Så låt oss skilja på presbyter (ungfär = hemgruppsledare, söndagskollärare styrelseledamöter …) och präster (ungefär = kristna förebedjare – vilket vi alla sant kristna är).

    Det är fel när presbyter uppträder som om de vore överstepräster, men också om vi andra kristna inte vill göra prästtjänst inför Gud och bära våra medkristnas bördor till korset. Men låt oss ändå visa översende med våra syskon i Herren både de som uppträder som om de vore överstepräster utan att vara det och de som inte längre kallar sig kristna, utan att följa i deras spår.

    1. Hej Anders!
      Det är bra att du uppmärksammat oss på svårigheten att hålla isär den gammaltestamentliga prästtjänsten och församlingens ledarskap i Nya testamentet (och idag). En del av problemet ligger i det gemensamma ordet ”präst”.
      Men ämnet ligger ju lite vid sidan av blogginläggets ämne, så jag föreslår att vi inte låter sidospåret löpa längre i denna tråd av kommentarer.

      1. Förlåt att jag tog upp frågan om vem som är präst i Guds ögon.

        Under Rosenius tid bildades husförsamlingar för att man skulle kunna överleva inom Svenska Kyrkan (med dess delvis falska auktoriteter) och idag är det nästan lika illa i Svenska Kyrkan som på Rosenius tid (färre försupna horpräster men fortfarande många predikanter som inte tror att bibeln är Guds ord). Så hur kan man fortsätta att övervintra i eller övervinna en kyrka som Svenska Kyrkan?

Lämna ett svar till Daniel H Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved