Övningskörning?

För två år sedan konstituerades den evangelisk-lutherska kyrkan i Chiclayo, Iglesia Evangélica Luterana de Chiclayo (IELCH). Det var en stort ögonblick både för missionen och för de tre ingående församlingarna. När en generalförsamling med femton medlemmar antog de nyskrivna stadgarna i maj 2007 markerade det slutpunkten på en lång process fylld av förslag och utkast, samtal och studier. Och mest av allt markerade det att nu fanns det en kyrka vid sidan av missionen. Samarbete på nya villkor.

Idag, tisdag den 26 maj 2009, var det dags att välja en ny styrelse för kyrkan. Som missionens representant är jag inbjuden att delta vid generalförsamlingens möten. Det brukar vara en gång per månad, eller per två månader. Det har varit en spännande resa sedan 2007. Många långa möten, och bara ibland har man nått till beslut. Av besluten har inte alla genomförts. Det har också funnits olika idéer om hur saker och ting ska göras. Ibland riktiga spänningar.

Jag var ganska spänd när jag gick till mötet idag. Befarade det värsta. Tänkte att nu avgår presidenten, att kassören kastar in penningarna, och så vidare. Eller så kommer ingen till mötet (två gånger under de gångna åren har möten fått ställas in på grund av dålig uppslutning).

Men alla var där! Några representanter har fallit ifrån eller dragit sej ur, så församlingarna har föreslagit nya. Och idag för första gången sedan kyrkan stiftades var samtliga representanter närvarande (den sista kom en halvtimme in i mötet). Presidenten, pastor José Luis Córdova, hade satt samman en kort föredragningslista med tre punkter: 1) Reflektion över de två år som gått, 2) Ekonomisk rapport och 3) Val av ny styrelse.

Det bleve en lång och tråkig bloggpost om jag redogjorde för allt i detalj. Men det var gott att få sitta med – min roll är mest att lyssna, om det inte gäller ärenden där misionen är involverad, och det är vi ju knappast vid val av styrelse, etc. Under punkten reflektioner framkom en hel del positivt, mycket glädje, men också några misslyckanden och sådant som behöver förbättras. Skönast var Hans inlägg i samtalet, med tanke på hur sega en del möten varit: ”Mötena är ju också ett gott tillfälle att få träffa er alla, mina syskon.” Så sant, som det är sagt. Att vara Kyrka är att vara sammanfogade!

Till slut var det dags för styrelseval. Hela styrelsen fick nytt förtroende för en period av två år! Presidenten ville först dra sej tillbaka, men uppmuntrades att stanna. Det blev till slut ett byte på sekreterarposten, eftersom sekreteraren på grund av studier inte hade möjlighet att fortsätta. Jag är så glad över det förtroende som visades styrelsen, och inte minst president José Luis. Det gör att jag har goda förhoppningar om fortsatt gott samarbete mellan kyrkan och missionen och en positiv utveckling i kyrkan.

Överskriften då? Övningskörning? Jag har funderat mycket på min roll som missionär i relation till den unga kyrkan. Inte minst som missionens representant på IELCH:s möten. Idag slog det mej att det är lite som att övningsköra. Det är kyrkan som styr, gasar och bromsar. Jag sitter bredvid och kan lämna en del synpunkter, ge en del råd och titta lite extra i backspegeln. Men kontrollen, den har jag inte. Minns att min pappa köpte en extra backspegel till bilen där hemma för att ha när han övningskörde med mej eller något av mina syskon. Nu har vi körkort allihop (de andra har till och med bilar!) och tänker kanske inte så ofta på hur pappa satt där bredvid i passagerarsätet. Ibland med andan i halsen, ibland irriterad, men så småningom lätt slumrande när vi lärt oss växla, gasa, bromsa och blinka.

/Erik

>