På andra sidan det blå bandet

På andra sidan det blå bandet

Igårkväll packade vi in i bilarna en sista gång och hoppade in en sista gång för att åka till flygplatsen. Bibelskolan skulle tillbaka till Sverige efter tre veckor i Kenya. På flygplatsen fick vi inte gå längre med dem än till första dörren för där var den första kontrollen. Vi kramade om alla och tackade varandra för dessa tre utmanande men lärorika veckorna. Nya minnen har definitivt skapats under veckorna och inte minst nya vänskapsband. Det var en konstig känsla inom mig att krama om alla och veta att de skulle gå på ett första flyg för att komma tillbaka till Sverige, medan vi fick ställa oss på andra sidan det blå bandet och se dem gå in till kontrollen och sedan gå vidare. Det kom tårar och var tufft på ett sätt, men samtidigt hade jag inte tagit emot en flygbiljett om jag fått en. Vårt uppdrag här och det vi är här för att göra är vi inte färdiga med än och trots att dagar med hemlängtan funnits och kommer finnas så är det inte min tur att sitta på ett flyg till Sverige än.
Under dessa tre veckorna har vi fått vara med och ge enormt mycket men vi har också fått ta emot, både från kenyaner och från varandra i gruppen. Under dessa tre veckorna har klassen fått sammarbeta, stöttat varandra och lärt känna varandra mer. Under dessa tre veckorna har de fått vara redskap både här och där i Kenya. Under dessa tre veckorna har de fått upptäcka allt från huvudstaden, den fantastiska naturen i Chesinende till slumområden, och allt har fått beröra och ge lärdom på olika sätt. Under dessa tre veckorna har jag fått möjlighet att lära känna de jag redan känner ännu mer och har fått se nya sidor av dem och jag har också fått lära känna nya personer som jag nu kallar mina vänner. Och förutom att lära känna andra har jag lärt känna mig själv mycket mer och tagit mig ann utmaningar och vågar mer än jag trodde. Denna resan är en gåva enligt mig, en gåva som inte alltid varit lätt men som i slutändan visat sig vara en gåva med stor betydelse. Denna gåva kommer jag helt klart bära med mig.
Det har tagit mycket energi att vara med på resan, men den har också gett mig ny energi och ny kraft till att fortsätta vårt arbete här. Ett stort tack till eleverna, lärarna och framförallt ett stort tack till Kerstin Nilsson som fått hela den här resan att gå ihop och pusselbitarna att falla på plats. En otrolig kvinna är hon!
Nu behövs det bara en del tid för att ta in och smälta allt.
/Julia Nilsson, Kenya

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved