På flaket mot Tramkna church
”Djom rip so” – goddag! Fast i Kambodja är det natt efter ett flera timmar långt fyrverkeriartelleri (bestående av småraketer i massor). Vi befinner oss i ”Sihanouk ville”, kungens stad, som ligger vid havet. Här är det gott att vara för den som behöver vila: svensk sommartemperatur, stränder med finkornig sand och trivsamma människor. På kvällarna har vi samlats till bibelstudium om dopet med dess löften om förlåtelse genom Jesus och om den helige Ande (Apg 2:38).
Den 29 december besökte vi en liten församling på landsbygden, ca en timmes bilfärd från Phnom Pen. Församlingen leds av Sitar, en man i 35-årsåldern, som pendlar dit tre söndagar i månaden. Han och hans fru skjutsade dit, med sex av oss på flaket.
Församlingen är tretton år gammal och har ungefär 35 vuxna medlemmar. När vi var på besök hade en god del av församlingsmedlemmarna med familjer rest bort för att fira den internationella nyårsfesten, så antalet gudstjänstbesökare var mindre än vanligt. Söndagsskolan, som håller till utomhus under ett solskydd, samlade ändå denna dag ett tjugotal barn, de flesta från lokala buddistiska familjer.
Gudstjänsten hade en enkel ordning. En man bad till inledning. Ett par sånger sjöngs med vackra, asiatiska melodier. En kvinna bad. Ytterligare sång. Karl-Anton Nilsson från vår grupp fick tillfälle att presentera oss och påminna om de kristnas himmelska hopp genom Jesus. Dagens bibelavsnitt, ett kapitel från 2 Mos lästes växelvis: männen en vers, kvinnorna en vers, männen en, kvinnorna en, o.s.v. Därefter predikade Sitar. Efter ytterligare bön och sång samt kollekt, bjöd de på rispasta och ett soppliknande tillbehör, som vi åt sittande på golvet.
Det var intressant att samtala med Sitar. Församlingen har inte tillräckligt med medel för att försörja honom, men han har anställning på en bibelskola med uppgift att resa runt i landet och undervisa kambodjanska pastorer i bibelkunskap. Många pastorer har nämligen minimala kristendomskunskaper. Han framhöll behovet av evangelium. Han berättade att det kommer en hel del mission som skapar problem, bl.a. från Sydkorea. Man bygger stora, vackra kyrkor, lockar människor med gåvor och predikar att om de blir kristna så kommer de att få bra liv, befrielse från sjukdomar, etc. När inte alla blir helade och livet här och nu faktiskt inte blir bättre, blir de besvikna på kristendomen.
Söndagsskolbarnen var glada och nyfikna. De ville gärna hamna på kort och skrattade mycket åt bilderna. När vi åkte vinkade de och några sprang efter bilen. Under den timmeslånga hemvägen hann det gå från klaraste dagsljus till natt. Vi mötte en del av den miljon (!) människor som den dagen protesterat mot höga priser och misstänkt valfusk från sommarens val.
Det är spännande att möta ett folk med annan kultur. Här finns lidande och nöd men också starka avtryck av Skaparens förunderliga storhet. Och här finns ett folk som – liksom vi – behöver höra evangelium: syndernas förlåtelse i Jesus Kristus.
”Akon” får vi säga till våra reseledare och framförallt Herren Gud för allt det goda han ger oss, alltså: tack!
1 reaktion till “På flaket mot Tramkna church”
Lämna ett svar till Inger Heikki Avbryt svar
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Hej på er därnere i det fantastiska kambodja och i värmen
Tack för intressant läsning om era upplevelser tillsammans med församlingar och andra. Allt låter så bekant och jag är nog LITE avundssjuk därför att jag själv upplevt flera av de ställen som nämns, bl.a Sihanouk Ville och Seam Reap och förstås Huvudstaden o andre ställen. Det är bara att njuta ge av det som är det största för oss som Kristna, Evangeliet….
Här är det regn nästan dagligen och plusgr. Mörkt och trist.
Ha det gott allihopa. Gud vara med er.
Kram Inger H