På kenyansk mark (igen)

På kenyansk mark (igen)

 Mitt älskade Afrika, nu är jag här igen! Alltid lika underbart! Anledningen denna gång är att jag på uppdrag av ELM ska åka till Etiopien och under en månads tid finns på plats i uppstarten av projektet Asella Children and Youth Ministry (AYCM). Men jag tog en liten sväng inom Kenya först för att ha två veckors semester och för att hämta upp mina kära kollegor Elizabeth Gwako och John Kissinger som ska följa med mig till Etiopien. Eliza och Kissinger leder Bethesda Children Ministry, där jag jobbade tidigare, och de ska få följa med som experter till Etiopien. De har åtta års erfarenhet av att arbeta med hjälpbehövande barn och har lett Bethesdas verksamhet sedan jag lämnade Kenya för 6 år sedan. Med ekonomiskt stöd från ELM har de utbildat sig inom socialt arbete och jag imponeras av deras professionalitet och hängivenhet. Det känns otroligt roligt att få använda deras kompetens i uppstarten av ACYM i Etiopien.

Jag njuter av att semestra lite här i mitt andra hemland – Kenya. Märkligt nog känner jag mig alltid så hemma när här och när man bara är här i några veckor så kan man ju passa på att suga åt sig godbitarna av livet här. När jag häromdagen rullade in i Nakuru slog det mig: för 10 år sedan rullade jag in i staden på samma sätt och jag såg mig omkring och tänkte ”här ska jag bo i minst fyra års tid”. Genom fönsterrutan svepte massor av människor förbi som på en filmduk och mina ögon fixerade sig vid ett gäng gatubarn som satt vid sidan av vägen, och jag kände mig plötsligt så liten, så liten. Nu, tio år senare, rullar jag in i samma stad och fylls av obeskrivlig glädje och tacksamhet: Bethesda Children Ministry är nu en väletablerad organisation som har fått nå ut till flera hundra gatubarn genom åren. Gud är stor!

Igår åkte jag ut och besökte Bethesda killarna och det var ett kärt återseende för min del. En del av barnen är nya sedan jag sist besökte Bethesda för drygt ett år sedan och det är positivt med tanke på att det ska vara ett flöde så att fler barn får hjälp. Alla de äldre killarna som jag känner bäst har flyttat ut och går i skolan, eller har gått tillbaka till gatulivet… Jag ser fram emot många möten med barn och personal på Bethesda under mina veckor här.

Jag bor i mitt gamla hus, dvs hos Stella, min kära kenyanska syster och ”kombo” under min kenyatid. Idag var jag på Pangani Lutheran Church på gudstjänst. När jag bodde här kunde jag ibland bli less på att gudstjänsterna var så långa, men idag satt jag och hoppades att gudstjänsten aldrig skulle ta slut. På vägen till kyrkan åkte vi förbi och hämtade Stellas ”cucu” (mormor), en gammal underbar gudakvinna som nog börjar närma sig 100 år. Jag passade på att fråga hur gammal hon egentligen är, varpå hon log och skakade på huvudet och sa att det hade hon alls ingen aning om. Istället för att räkna åren så räknar hon alla de välsignelser som Gud har överöst henne under alla år som gått. Med denna fina påminnelse från en livserfaren kvinna lägger jag mig på kudden för en god natts sömn och ser fram emot ännu en dag med kära vänner här i Kenya.

Rakel Smetana

3 reaktioner till “På kenyansk mark (igen)”

  1. Roligt läsa din reseblogg! Känner igen detta med att känna sig hemma när man återvänder till Kenya! Också mitt andra hemland känns det som. Men det hela är liksom mer bakom för mig än för dig som är ung.
    God fortsättning på afrikatiden med Guds välsignelse!
    Gullsjöhälsningar fr Ingemar

Lämna ett svar till Ingemar Helgesson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved