Tredje helgen i mars är det predikantdagar på Strandhem.  Då är jag där. Och då är jag glad.

I en organisation som ELM där de flesta föreningar inte har någon fast predikant och där de allra flesta predikanter predikar på sin fritid, vid sidan av annat yrkesarbete, är det viktigt att vi som predikar får tillfällen att mötas, uppbyggas och att fortbildas. Predikantdagarna har detta trippla syfte. Vissa år tycker jag betoningen – eller kanske rättare sagt min behållning – varit mer av det ena än det andra, mer av det andra än det tredje. Men i år cyklade jag hem efter avslutade predikantdagar med känslan av att ha fått mycket av alla tre.

Under ett par tidigare år har först och andra trosartikeln utgjort ”tema” för predikantdagarna, så föga överraskande var det den tredje artikeln med dess huvudperson den Helige Ande som var ämne för en del undervisning i år. Eller huvudperson? Den tredje personen spelar aldrig annat än birollen. På en teologins oscarsgala skulle Anden aldrig låta sig nomineras i annan kategori än biroll, och vid vinst skulle Anden snabbt svepa över podiet och efterlämna sig en doft av Kristus.

Två gästtalare undervisade under fredagen och lördagen: Gunnar Johnstad, från Bergen i Norge, och Fredrik Brosché, från Göteborg. Två lärda män, som hjälpte oss att förstå lite mer av Andens verk och kraft (Johnstad) och predikanten mående (Brocshé).

Tid för bön, samtal, sång och gudstjänst hade vi också. Jag är så tacksam över ELMs predikanter. Och ser redan framemot predikantdagarna nästa år – om Herren dröjer.

/ErikJA