Predikningar, förberedelser och inspelning

I förra veckan fick jag predika vid ett stugmöte i en mindre by. Vi var väl ett femtontal personer där, i ett av hemmen i byn. En blandad skara av dem som hela livet funnits i kyrkliga och missionska sammanhang, och andra som inte hade någon sådan tillhörighet men gärna kom till predikan i byn. De kände varann, mer eller mindre, allihop. Så är det ju oftast i en liten by. Jag kom utifrån, men kände mig välkommen.

Jag predikade om att vara fri från skuld. Tog bilden från ett möte på banken dit jag kommer orolig för mina lån, mina skulder. Och så får jag veta att ingenting finns på minuskontot. Ingenting. Det är betalt. Istället finns där lite tillgångar, som jag är satt att förvalta. Sådan är den himmelska ekonomin. För Jesus skull får jag stå fri från skuld, och i stället med glädje förvalta de gåvor han ger mig.

En enkel predikan, och en stilla bön, om att Hans Ande skulle röra vid något hjärta.

Det är en stor uppgift att får vara Hans budbärare, att predika Hans ord. Ibland är uppgiften svår, ibland är den underbar. Ibland både och.

Till helgen ska jag predika igen. Förberedelserna går lite sisådär, och det är med skamsen blick jag ser schemat ”Arbetsgång: Predikans förberedelse” som jag klistrat fast på mitt skrivbord för att påminna mig om hur jag vill att mina predikoförberedelser ska se ut. Det viktigaste momentet, eller i alla fall ett mycket viktigast, står först: ”Be!” Tänk så ofta jag sparat in på bönen i min strävan att vara effektiv… Och tänk så många gånger jag kommit till platser där jag hälsats välkommen som predikant med orden: ”Vi har bett för dig.”

Det finns inga ursäkter att glömma bönen i sina förberedelser, men det finns något underbart i detta att vi alla som vet att vi ska lyssna till en predikant också kan få bära honom i bön.

Det där schemat förresten, om predikans förberedelse. Det skrev jag ut efter predikantdagarna för unga predikanter ELM ordnade i höstas. Då kom vi också att samtala om att det allt oftare är så att våra predikningar spelas in. För att sändas i närradio eller för att läggas ut på nätet. Oftast är det något positivt, eftersom fler får tillfälle att lyssna. Och några kanske vill lyssna igen, för att man missat något i predikan. Samtidigt kan det vara lite svårt som predikant om man inte på för hand fått reda på att predikan ska spelas in. Ibland vill man ta upp något som är riktat till just dem som sitter och lyssnar, just den dagen, och som inte alls har en större målgrupp.

Därför är det bra att få frågan redan när man tillfrågas om att komma och predika, om det går bra att predikan spelas in för vidare spridning. (Ett tips till programplanerarna i ELM-föreningarna.)

/ErikJA