Resa 2: Asella Sports Camp 2013

Resa 2: Asella Sports Camp 2013

Welcome to Ethiopia. En stor grön affisch gjorde budskapet tydligt – alla sömndruckna resenärer som steg av flygplanet och tog sina första vingliga steg på Etiopisk mark, var välkomna. Flygplanets många invånare skingrades, med olika destinationer för ögonen. Många skulle resa vidare, likt den psykotiska skribenten från Aftonbladet som skulle till Tanzania. Men vi, grupp två, skulle stanna här tre veckor från denna dag.

När bagaget var uthämtat, möttes vi av en glad man i sina bästa år. Den svarta skäggstubben klövs av ett stort leende när han fick syn på oss. Han hälsade på oss som man hälsar på vänner, på Etiopiskt vis. En smärre förvirring uppstod, när den inlärda motoriken i den varma hälsningen, krockade med den av den stela Svenskens. Den legendariska och charmiga chauffören Chippo hade stämt in i den gröna affischens tydliga proklamering.

Vi följdes sedan åt till bilen, sex bleka ansikten och ett med mörkare ton. Sex bleka ansikten, bland tusen mörka. Utanför flygplatsen låg en stor parkering, liknande den utanför IKEA. Men här var bilarna parkerade även utanför linjerna. Chippo fick ropa på taxichauffören som hade blockerat vår utfart. Vårt åkdon, safarijeepen, som hämtad ur filmen Jurrasic Park, tog oss ut på vägarna, förbi mången straw dogs och små blå epa-traktorer, genom den Afrikanska trafiken.

Vid foten av det magnifika berget Entoto, mitt i storstaden Addis Abeba, ligger den Evangelisk-Lutherska, svenskbyggda missionsstationen. Missionsstationen, som en lustgård med sina vackra ansade trädgårdar, vätter ut mot en smutsig och uppluckrad väg, och på andra sidan vägen, ett smutsigt plåtkomplex av små affärer och bostäder. Lustgårdens vita grindar small igen efter Jurrasic Park-jeepen, när den körde upp och parkerade på innegården.

Efter en lätt lunch, bestående av nyköpta episka Etiopiska eleganta lussebullar och färsk avokado, begav vi oss med bilen till och upp för det höga berget Entoto. Lukten av bränd kol blandades med den friska mentoldoften från eukalyptusträden, som växte som hårstrån på bergets huvud. Utsikten var över hela staden, där dimman låg som ett överdrag på det lapptäcke av olika byggnader, som Addis är.

På vägen ned kröktes ryggarna på hundratals kvinnor, av stora eukalyptusbuntar med vad ögat uppfattades som ett halvt ton. Hundratals kvinnors egenföretag, att bära de enorma buntarna från bergets topp, för att hoppas kunna sälja det vid staden där nere. Kvinnornas plågade uttryck försvann bakom oss, när vi bekvämt färdades ned med bilen. Fattigdomen är påtaglig under varje sekund i Etiopien.

Efter en natts sömn på missionsstationen i svenskt 50-tal, vaknade vi till nutida Etiopisk söndagsgudstjänst i kyrkan på gården. Gudstjänsten liknade mycket den i en klassisk svensk högkyrklig församling. Många av psalmerna hade bekanta melodier, men språket, Amariska, var inte lika bekant. En bekant herre i församlingen fick agera tolk åt dem som var tungomålet obekanta. Den andra gruppens sjunde medlem hade också anslutit, influgen med express från Köpenhamn, tidigt samma morgon. Han låg dock och sov tungt, när den Amariska sången klingade starkt. Chippo satt med sin familj, några rader framför. Han såg lite ut som en stilig Ryss, i sin söndagsrock. Människorna var alla välklädda, för att hedra dagen.

Sedan fortsatte en lång resa söderut till Asella. Utanför jeepens fönster for Etiopien förbi. Vackra, öppna landskap, med olika gröna och gula färger. Kina har byggt många vägar i Etiopien, vilket har bidragit till en absurd kontrast mellan halmhyddor och futuristisk infrastruktur. Därtill fick Chippo ofta sakta ned, när en åsna eller en förvirrad get blockerade omkörningsfilen. Etiopien tycks ha kommit olika långt i utvecklingen, på olika plan i samhället. Jordbruket är som på Jesu tid, men infrastruktur och kommunikation är 2013 år äldre.

Sällskapet nådde sin destination mot kvällen, där vi återigen möttes av ett välkomnande. Qez Dawit och Qez Mekonnen, tillsammans med många av projektets coacher och överhuvuden, hade gjort redo en måltid till nykomlingarnas ära. Injera och wot-gryta stod på menyn. Det blev snabbt mörkt ute, och hela sällskapet, bestående av den nyanlända gruppen, veterangruppen och den etiopiska gruppen, utbytte viktig information och härliga trivialiteter. De åtnjöt varandras sällskap och den sprakande brasans dunkla sken.

Detta var den lugna uppladdningen före matchen. Imorgon smäller det. Välkomna till Etiopien.

Mathias Swartling

wlecome

4 reaktioner till “Resa 2: Asella Sports Camp 2013”

  1. Så spännande det låter Mathias! Något liknande ville jag så gärna göra när jag var lite yngre och rörligare. Om några veckor får vi höra mer. Det ser vi fram emot farfar och jag.

    Farmor
    (som känner sig smått avundsjuk)
    Farfar hälsar också.

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved