Resa 2: Sista dagarna första sportscampveckan

De sista dagarna på första lägerveckan gick fortsatt bra. Det var roligt när vi kände att barnen började öppna upp sig och tog mer och mer kontakt med oss. De flesta kan inte mycket engelska, men med hjälp av gester och någon som kan översätta så går det förvånansvärt bra. Det var en stark upplevelse när vi på torsdagen hade temat ”Serving each other” och detta illustrerades med att coacherna på kvällen tvättade varandras fötter. Vi fick också en stund att prata med barnen om deras bakgrund och det var intressant men även jobbigt att höra om hur de har det hemma och vilken bakgrund de kommer från. Många har det tufft, flera av dem gick inte ens i skolan. Något som gjorde starkt intryck på mig var att höra en av pojkarna som berättade om att han haft en tvillingbror som dött när de bara var 2 år. Pojken hade sedan dess alltid saknat egna syskon men berättade att han efter denna vecka insett att han faktiskt har många kristna syskon, även från andra länder. Guds familj är stor och internationell och det är något som är så härligt och som man verkligen blir påmind om här i Etiopien!

Avskedet på fredag förmiddag var sorgligt, det kändes tråkigt att skiljas åt och pojkarna grät. Dock var det väldigt roligt att se de flesta från gruppen i kyrkan på söndagen där vi alla tillsammans gick fram och sjöng ”Jesu kärlek är så underbar” på amharinja, engelska och svenska. Barnen lever verkligen upp när de får sjunga och klappa takten tillsammans! Med tanke på att de bor en bra bit från kyrkan var det härligt att se att så många tagit sig dit! Så får vi fortsätta att tänka på och be för dessa fina pojkar och deras familjer.

Efter gudstjänsten pratade vi med våra etiopiska vänner utanför kyrkan en stund och gick sedan in till centrumet i Asella för att äta mat med de andra coacherna. Det är härligt att få gå på vägarna här i Asella. Barn kommer fram och vill röra vid oss, hälsa på oss eller ropa ”foreigner” efter oss. Man möter väldigt få bilar men desto fler hästar, åsnor och getter. Och många etiopier. Till skillnad från Sverige där de flesta är inomhus rör sig i princip alla etiopier på gatorna. Det är liv och rörelse! Många av deras affärsverksamheter är beroende av att de är utomhus. Tvätta bilar, sälja en get på marknaden osv. Detta att möta varandra på gatan, ha tid för sin medmänniska och inte alltid vara på väg någonstans, borde vi komma ihåg att ta med oss hem till Sverige. Man mår väldigt bra av att umgås med folk som uppmuntrar en och hejar på, ger en klapp på axeln i förbifarten.

Etiopier beställer gärna rått kött till injeran när vi är ute och äter. Någonting som några av oss svenskar smakat på men som inte riktigt fallit oss i smaken, ännu. Kaffeceremonierna efter luncherna på lägret är väldigt fina stunder när man har tid att fundera över skillnader mellan Sverige och Etiopien, programpunkter på lägret, barnen. Men väldigt sällan över vädret. Etiopierna ställer hellre frågor som t.ex. ”Are you married?”. Att vara rakt på sak och ärlig är deras melodi, även om de kan vara blyga mot utlänningar till en början.

Tina & Magdalena