Sociala medier

Idag har jag lyssnat på Sven Hammarbergs predikan i ELF Kristianstad, läst kollegan Lina Jämstorps blogginlägg från Kenya och läst på svenska nyhetssajter om det fortsatta katastrofarbetet på Haiti. Det är fascinerande hur snabbt nyheter sprider sej idag, och hur Internet knyter samman olika delar av världen. Men alla tre exemplen handlar om envägskommunikation. Sociala medier handlar om samspel, smittsamhet och… Ja, vad mer?

Under tre och ett halvt års tid har jag bloggat på ELM:s hemsida. Det är inga stora skaror som läst mina inlägg, men ändå tror jag det varit ganska uppskattat. Jag har haft några tumregler för mitt bloggande. En har handlat om att försöka inkludera lite olika områden som hör mitt liv och min tjänst till. En annan har hetat ”ungefär var fjortonde dag, inte varje”. En tredje har varit att inte använda läsarna som min terapeut…

Att blogga har blivit ett väl spritt fenomen. Ett sätt för ”vem-som-helst” att offentliggöra sina tankar om det ena eller det andra. Men kanske är det ”nya” med bloggar hur de möjliggör ett samtal i form av de kommentarsfunktioner de flesta bloggar har. Det är den interaktionen som gör att bloggar hör till det som kallas sociala medier. (Läs gärna Wikipedias artikel om sociala medier.)

Facebook är ett annat exempel på sociala medier. Tänka sej att jag under den senaste veckan ”chattat” på Facebook både med min lillasyster (som inte är så liten längre eftersom hennes barn är stora nog att bryta armar och ben i pulkabacken) och med en klasskamrat från grundskolan som plötsligt skrev ”Du kommer väl på klassåterträffen i mars?” Det gör jag inte, men det är ändå märkligt att samtala över ett Internetforum med en kamrat jag träffat på mer än femton år.

Jag har funderat – ganska mycket – på vad sociala medier erbjuder för möjligheter för mission och evangelisation. Jag har inga färdiga svar, men tror att det finns stora möjligheter. Självklart finns det också problem, men en del av dessa ligger nog i att vi måste komma underfund med hur sociala medier fungerar, vilken är sociologin och psykologin bakom det, och vilka begränsningar har de.

På området sociala medier finns en hel del ”gurus”. En av dem jag följt sista året är Emanuel Karlsten som just lämnat tidningen Dagen till förmån för Expressen. (Helt säkert en förlust för dagstidningen, och en vinst för kvällstidnignen. Förhoppningvis en vinst för Emanuel.) En annan såg jag för första gången på ett youtube-klipp i veckan. Alexis Ohanian. Den senare sammanfattar om sociala medier: Nivån är lekplatsens. Resurserna som krävs är inga. Men glöm inte att alltid vara genuin. Och till sist: Det är ok att förlora kontrollen över budskapet.

Den sammanfattningen utmanar mej. Hur kan sociala medier bli en resurs i Guds rike? Har Du tankar och idéer – kommentera, protestera, debattera… Kommentarsfältet nedan är till för att fyllas.

Paz y alegría

/Erik

btw: så tror jag att Facebook är på väg i graven – finns en del tendenser som tyder på det.

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved