Som en nystart kanske

Som en nystart kanske

Idag har strömmen varit borta hela dagen. När den försvinner på morgonen så är det som regel ett planerat avbrott för underhåll eller kanske arbete med att koppla in nya områden på elnätet. Kenyas regering satsar mycket på att elektrifiera hela landet. Presidenten sa i sitt tal igår att alla grundskolor ska ha elektricitet inom några månader. Nu ikväll, strax efter mörkrets inbrott kom den tillbaka. Så nu sitter telefoner på laddning och radion är på.

Idag har jag varit sysselsatt med undervisning och förberedelser för det. Amanda Mattsson, som varit volontär under våren, har hållit i lektionerna tidigare. Nu ska jag fortsätta. Livskunskap är kanske inte det som ligger närmast en naturvetare, men det uppvägs kanske till en del av livserfarenhet. Under en-två dagar per vecka kommer jag att ta hand om de fyra lektionerna, en per klass. Jag hoppas att det ska bidra till en lite bättre struktur i min tillvaro än jag haft tidigare. Förhoppningsvis kan jag också finnas med lite i elevvårdsarbetet på skolan. En annan uppgift är försoningsarbetet men det går på sparlåga eftersom vi behöver få lite ordning på en del där. Be gärna att Herren leder oss och visar vägen framåt.

Amanda reste tillbaka till Sverige den 26 maj. Vi fick några avslutande dagar tillsammans här på Chesinende innan vi for till Nairobi. Amanda och två studenter från Finland reste på förmiddagen och kollegan Ingrid Jern samma dag på kvällen. Jag stannade några dagar för att uträtta några ärenden och hade sällskap med Rut Åbacka. Under några månader är vi två de enda missionärerna i den här delen av Kenya från Evangeliföreningen i Finland och från ELM i Sverige. I Maralal finns sedan två familjer som arbetar med översättning av Bibeln till samburu och med stödfunktioner till det.

Det är redan två veckor sedan jag kom tillbaka från Sverige. Tack alla ni som på olika sätt visat deltagande och omsorg i samband med att mor lämnade oss. Vi tackar Gud för hennes liv och alla välsignelser vi fått genom henne. Här i Kenya är det vanligt att man besöker den som förlorat en nära anhörig. I lördags hade jag ett sådant besök av några vänner från Saino, grannpastoratet till Chesinende. Och jag har förstått att jag kan vänta flera sådana besök. Jag har själv varit på många sådana besök men det blir ju lite annorlunda att vara föremål för besöket. Tacka Gud för dessa vänner!

Nu hoppas jag att jag ska komma igång och få lite ordning på tillvaron under det halvår som är kvar av den här perioden. Så ber vi att Herren också leder inför fortsättningen.

Kerstin Nilsson, missionär

 

 

 

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved