Sommarlovsgöromål i vintertid

Även på denna sida av jordklotet går sommarlovet mot sitt slut för svenska skolan. Temperaturen tangerar den svenska sommarens, cirka 23 grader om dagarna. Dock har ju peruanerna själva inte sommar utan är årstidsmässigt mitt i vintern. Här pågår också de inhemska skolorna för fullt och peruanerna själva börjar se fram emot ”la primavera” – våren som enligt almanackan ska inträda den 23 september och därmed tillhörande varmare väder igen. Vi tycker, till skillnad från många av dem, att vädret är behagligt just nu och vi njuter så länge det är så. Men vi ser fram emot att vårt eget skolår drar igång nu imorgon, och med det vardagen och rutinerna. Sommarlovet har varvats med arbete och ledighet. Ledigheten särskilt i anslutning till att delar av Henriks familj var här. Trots att det inte blev av något besök till Machu Picchu på grund av en stor strejk blev besöket till stor glädje och välsignelse för hela vår familj. En positiv sak med att vara från dem man älskar är att man inser HUR mycket man faktiskt älskar dem.

Sommarlovet har annars gett oss förmånen att få syssla med lite andra intressanta uppgifter. Henrik har exempelvis fått i uppdrag att ta fram ett nattvardsset – där varje församling (tre i Chiclayo och en i Piura) ska få var sin. Dock var det väldigt dyrt att skicka efter ett sådant färdigt set och då det inte stod ”don´t do this at home” i någon annons så tog han det som en direkt uppmaning. Han har satt ihop ett eget. Han har inhandlat de olika delarna från diverse olika ställen och sen har väldigt kreativt satt igång med att såga, måla, klippa, häfta, limma och sy för att få ihop det hela. En uppgift klippt och skuren för honom – det har teologiska förtecken och han får dessutom utlopp för sin kreativa och praktiska sida.

Mer praktiskt arbete har det också varit i samband med att delar av vår kyrka i Las Lomas har börjat rivas. Frågan är nu om man ska satsa på att bara renovera de väggar och delar av byggnaden, som gick hårt åt under regnet tidigare i år, eller om det faktiskt ska bli aktuellt att bygga en helt ny kyrka. Församlingsmedlemmarnas vision är att få bygga en ny. Detta är förstås en ekonomisk fråga och när det gäller pengar är det aldrig helt enkelt att veta vad som är bäst att göra från missionens sida. Hur mycket eller lite man än bidrar med så måste det göras med eftertanke och vishet. Detta är något att fortsatt be över.

För ett par veckor sedan fick vi som familj också möjlighet att besöka arbetet i Piura och missionärerna där. Det var spännande att höra och se deras arbete. Det studentcafé som de inrett tidigare i år var verkligen fint och det kändes som missionärerna själva, Steffen och Kate, hade en väldigt positiv syn och förhoppningar på arbetet där. Piura var en trevlig stad och det var för oss också spännande att märka skillnaderna jämfört med Chiclayo. Steffen och Kate står dock väldigt ensamma i sitt arbete och det är hit det hade behövts fler missionärer.

Henrik har också fått möjlighet att predika på spanska för första gången. Här är de så glada att någon finns som kan och vill så därför är det också lättare att frimodigt ta på sig sådana uppgifter fast man bara har en månads spanskastudier i bagaget. Med god hjälp av min bror Matti och Janne blev det till slut en helt förståelig predikan, i alla fall om man ska tro våra vänner i församlingen. Nästa tillfälle blir i september.

Jag har nu också så sakteliga börjat överta ansvaret för missionens ekonomi efter Annis. Det ska bli roligt att få vara till hjälp på det sättet så att Annis kan frigöras för andra viktiga uppgifter.

Med detta vill vi önska er alla en fin start på höstterminen och vi uppmanar er att fortsatt be för Missionen här i Peru, för familjen Smetana och för vår familj.
Allt gott i Kristus! /Beccy, Henrik, Mathea och Clara