Stängda dörrar, men öppna hjärtan!

Stängda dörrar, men öppna hjärtan!

03

okt 2015

Varje fredagskväll tar jag en taxi ut till stadsdelen Las Brisas. Där samlas 6-10 kvinnor i kyrkan varje vecka för att läsa Bibeln, samtala och be. Ofta blir det också en tesito efteråt! Jag har förmånen att få dela denna gemenskap. Dit kommer Catalina, Rebeca, Mariela, Marleni, Ester, Lucila mfl. Alla underbara personligheter, i olika åldrar och med olika livshistorier att dela. Det blir ofta en hel del skratt och igenkänningsfaktorn är hög.

I fredags satt vi utanför kyrkan och väntade på Catalina, som skulle leda samlingen och som vi visste hade en nyckel. Vi började med att be och sjunga en stund, akapella med våra handflator som akompanjemang. Vi hade en (1) sångbok som vi delade systerligt!

”Este es el día, este es el día, que hizo el Señor, que hizo el Señor. Le alabaré le alabaré y seré feliz y seré feliz.” (Detta är dagen, detta är dagen som Herren gjort, ja som Herren gjort. Låt oss i glädje, låt oss i glädje nu tacka Gud…”)

Vi följer just nu ett material som heter La Historia. Det är en genomgång av Bibeln från Genesis till Uppenbarelseboken. Det innehåller 31 sessioner med en video på 10 minuter/tillfälle och en studiehandledning. Det är fantastiskt att tillsammans få börja från början och följa Guds handlande och hans fantastiska plan som går som en röd tråd genom allt.

Den här gången handlade det om de 12 spejarna som sändes ut till landet som flödade av mjölk och honung. Detta fantastiska paradis som Gud lovat sitt folk. Om hur 10 av dem vid hemkomsten bara såg till sina egna krafter och helt glömde hur Gud hittills lett dem genom så många svårigheter med sin starka hand. Vi glömmer så lätt! Gud var beredd att utplåna dem då de så tydligt tog avstånd från honom, men Mose bad Gud skona dem för sin egen skull. Gud förlät dem, men de fick ändå ta konsekvenserna av sin synd. Trots Herrens råd att dra ut i öknen drabbades de av plötsligt högmod och var nu beredda att dra upp och inta landet, men då var inte Gud med dem. Amalekiterna och kananeererna överföll dem, dödade och drev bort dem. Vilken ångest som måste ha drabbat Israels folk när detta gick upp för dem!

Catalina hade fortfarande inte kommit så vi fortsatte vårt bibelstudium ute i det fria, medan mörkret sakta sänkte sig över Chiclayo. Till slut bad Danitz för oss och vi överlämnade varandra i Guds händer.

Efter denna välsignade stund kring Guds ord tog vi farväl av varandra med kindpussar, varma leenden och kramar. Jag hoppade in i en colectivo, för att ta mig hem. Det är en bil som går genom stan som en taxi ungefär, men med en färdig rutt där man köper en plats (av fyra) och betalar 3 kronor för att få åka med. Genialt! Miljövänligt och billigt.

 

IMG_3103
Gänget den här kvällen!

 

IMG_3106
Danitz och hennes dotter

 

IMG_3104
Lucila, Mariela, min väska och Marleni

 

IMG_3107
Goa, underbara Marleni!

 

/Annis

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved