Blogg

De senaste veckorna har varit intensiva med mycket arbete och flera resor. Nu tror jag att det ska lugna ner sig något. Och det behöver jag. På mitt skrivbord just nu ligger några viktiga ärenden, som jag ska arbeta med de närmaste veckorna. the_ID.

Jag vet inte om jag har blivit klokare i dag, men jag har blivit rikare. Kanske också klokare på Indien. Ödmjukhet är något vi får se och uppleva av våra vänner. Är det bara för att det kanske är ett karaktärsdrag vi inte ser för mycket av hemma i Sverige att jag lägger märke till det här? Jag vet inte. Jag vill försöka ta det med mig hem i alla fall. Inspiration till att vara ödmjuk med Jesus som den stora läromästaren, Ödmjukhetens Konung. Dagen i dag började med samtal om Bethesda Lutheran Ministries. Vi ställde många frågor till stackars Moses.

Enligt Open Doors hemsida har 65 medlemmar i vår samarbetskyrka i Eritrea arresterats. Be för dessa våra syskon! Läs mer här. /ErikJA.

Den sista tiden har jag på lite olika håll mött en del tankar om olika översättningar av Herrens bön. Det har varit runt kaffebordet på Strandhem, i bloggosfären och på andra håll. Därför tänkte jag att det kunde vara intressant att öppna för ett samtal omkring detta här på bloggen. Jag är medveten om att samtalstonen på nätet ofta blir sämre än runt ett kaffebord – så därför vill jag uppmuntra till att hålla en god ton, och vidare att försöka hålla kommentarerna korta och direkt kopplade till ämnet. Översättningen av Herrens bön som inleds ”Fader Vår” har använts i Sverige under.

Tänk att det nästan gått ett helt år sedan familjen och jag reste från Peru och kom till Sverige. Vi vuxna kom hem - och barnet till något (nästan) okänt. Gud har varit god mot oss the_ID.

Veckoskiftet som gick, 18-20 mars, var det predikantutbildningsdagar på Strandhems missionsgård. Drygt fyrtio ELM-predikanter deltog. Det var faktiska första gången jag var med. Sedan jag predikantkallades har jag varit utomlands de flesta år. Det var mycket som var gott: Göran Landgrens undervisning om att förkunna Kristus idag, gemenskap och samtal med predikande bröder, och kökets fantastiska mat. Och ändå är det inget av det som fyller mina tankar, och som fyller mej med tacksamhet, utan att Gud ännu en gång böjt sej ner, tagit mej i handen och omfamnat mej med sin nåd. the_ID.

Jag har inte ens en lista på allt det jag borde göra. Istället omges datorns tangentbord av ett virrvarr av lösa lappar, böcker och almanacksblad. På en skrikigt gul post-it-lapp står namnet på några blivande predikanter, bredvid står en bok som skulle recenseras, tio årgångar av BV:s årsberättelse har inte hittat tillbaka till bokhyllan... Allt det där ska jag ta itu med. Kanske ska jag till och med skriva den där att-göra-listan så ingenting glöms bort. Men just nu behöver jag också en del tid - också arbetstid - som inte går ut på att leverera, utan på att fundera. På.

Sedan två månader bor vi i Sverige igen. Vi upplever det som i missionslitteraturen kallas  "omvänd kulturkrock" eller "hemkomststress". Vi märker att vi har förändrats. Och att ni har förändrats. Allt i Sverige är inte perfekt, och det är inte som vi tänkte att det skulle vara. En del är bättre och en del är sämre. Mycket är varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Men det kostar på att byta världsdel. Samtidigt upplever vi mycket värme. Människor som saknat oss, som bett för oss, som burit oss. the_ID.