Tankar & reflektioner á la Bjuremo&Einarsson

Andra veckans sportscamp är slut och intrycken blir bara fler och fler. Bearbetningen av alla intryck är igång, men det känns som att det kommer att behövas tid innan allting faller på plats.

Vi sitter just nu på Derartu, den finaste restaurangen i Asella, och har precis avnjutit en riktigt god måltid. Runt omkring oss sitter män och kvinnor från överklassen. Klyftan mellan fattiga och rika är väldigt tydlig här. Man ser skillnaderna nästan vart man än rör sig. Det är svårt att veta hur man ska reagera och hantera dessa olikheter. Men vi finner ändå trygghet i att vi gör något bra, både för barnen och för det större sammanhanget.

Denna veckans barn kändes mer mottagliga och öppna i jämförelse med första veckan. Om det är oss eller dem den skillnaden beror på är dock svår att säga. En sak är dock säker, trots att vi inte talar samma språk och har helt olika referenser är det imponerande hur kärlek och uppskattning ändå kan förmedlas. Det vi uppfattar som en liten gest gentemot barnen, uppfattar barnen som något mycket större.

Vi möter mycket gott och får mycket uppskattning för det vi gör, men många gånger möter vi också motgång. Tålamodet prövas ofta och vi får hjälpas åt för att hålla humöret uppe. Kommunikation är en viktig och avgörande del i arbetet och när vi och de etiopiska coacherna har svårighet att kommunicera kan missförstånd ibland uppstå och tålamodet prövas ännu en gång. Än sålänge har ingen större frustration uppkommit och förhoppningsvis slipper vi det.

Tack för att ni är med oss och stöttar oss, det betyder mycket.

Allt gott!
/Simon och August