There’s nothing God can’t do!

There’s nothing God can’t do!

1557130_10151993404834145_1691666893_o

Två stora leenden möter oss på en restaurang i centrala Phnom Penh, dit vi nu kommit tillbaka efter några dagar på annat håll i landet. Vi har bestämt träff med Sineat och hennes man Dara för att få höra lite om deras väg till tro och hur den kristna tron påverkat deras relationer till familj och andra i omgivningen. Deras tvåårige son Varun är också med, men han är svårflirtad och ler inte förrän det gått en bra stund av kvällen och han fått smaka svenska pepparkakor.

Sineat är glad över att få berätta om hur hon fick möta Jesus : ”Min familj var fattig och det fanns inte pengar så att vi skulle kunna gå ut skolan. Istället bodde jag hos min faster. Min faster och hela hennes familj var kristna och hon berättade om Jesus, men jag trodde inte på honom. Trots det tyckte jag om att vara i kyrkan, för jag gillade sångerna där. En gång bad jag till Gud och sa att om han nu är en verklig och mäktig Gud så ville jag att han gjorde mig lång och vacker. Den natten drömde jag att Gud liksom kom över mitt huvud och berättade för mig att Han inte kunde göra mig lång eftersom mina föräldrar är korta, så det ligger i mina gener att vara kort. På morgonen skrattade jag bara och trots att min faster försökte förklara för mig att det var Gud som talat till mig så trodde jag inte. Men nästa gång jag bad till Gud blev det annorlunda. Jag hade varit vid dammen och tvättat mig och var på väg till kyrkan på min cykel. Då upptäckte jag att jag glömt min klocka vid dammen. Jag gillade klockan väldigt mycket och var rädd att någon skulle ta den. Då började jag be medan jag cyklade. Jag bad att om Gud är en verklig Gud med makt, så skulle någon hitta klockan och komma med den till fasterns hem. Jag cyklade vidare till kyrkan. När jag senare kom hem, så fanns klockan redan där. En granne hade hittat den, känt igen den och lämnat den till min faster. Det blev början till tro för mig, då var jag 16 år.”

Familjen ville att hon skulle lämna sin nyfunna tro. De var rädda att de onda andarna och förfäderna skulle skicka olycka och sjukdom på dem för att hon inte längre bad till dem, men hennes faster hade ju sagt att Gud skyddar så hon höll fast vid Jesus. I flera år bad Sineat för sin familj och idag är alla kristna. Nu fortsätter hon att be också för Daras familj som ännu inte känner Jesus. Hon nämner särskilt Daras mormor som är gammal och sjuk. Hon ville att vi skulle vara med henne i bön för mormodern så att hon blir kristen innan hon dör. Med eftertryck och trosvisshet säger hon: ”Nothing is impossible – there’s nothing God can’t do!” (Ingenting är omöjligt – det finns inget Gud inte kan göra!)

Efter ett långt samtal skiljs vi åt utanför restaurangen. Varun är trött, men har lyckats charma både restaurangpersonalen och alla oss andra under kvällens gång. Jag är glad över möjligheten jag fått att träffa Sineat och Dara, det är uppmuntrande att få möta kristna syskon i världens alla hörn. Vi är utspridda över världen, men tillsammans i Jesus.

 

Hälsningar från Sofia Nilsson

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved