Tillbaka i Nakuru

Vi tre, Sofia, Lina och jag hade i går ett bra möte med generalsekreteraren Halahke och vår distriktsledare Samuel Langat då vi gick igenom läget nu och lite vad man bör tänka på. De berättade också lite om de hjälpinsatser som kyrkan gjort och att man nu gör en inventering av behoven för att planera för insatser framöver.

Idag var vi först med på gudstjänsten på Uhuru Highway Lutherska kyrka i Nairobi. Predikan hade som tema ”I dina händer befaller jag min ande” Så fick vi höra Jesu sju ord på korset varvat med sång. Det var som vanligt också nattvardsgudstjänst.

Framme vid koret fanns en stor gren av akacia. På den fick vi sätta små lappar där vi var och en skrivit sådant som vi ville be för eller synder vi ville be om förlåtelse för. Efter avslutad gudstjänst brändes grenen med alla lapparna utanför kyrkan. På samma sätt får vi lämna våra synder och problem till Jesus. Han förlåter synden och förstår våra svårigheter.

Efter lunch började vi vår resa mot Nakuru. I Naivasha såg vi för första gången tecken på oroligheterna som varit; ett flyktingläger. Det kändes dumt att fotografera men vi gjorde det ändå. Det syntes bara några få människor där men rad efter rad av vita tält. Någon vinkade. Nu ikväll fick jag ett sms från en av våra kristna från Saino, han var på besök hos sin syster där i lägret och hade känt igen oss. Hade jag förstått det kunde vi ju gått in och hälsat. Då hade vi säkert fått höra ytterligare en berättelse om händelser under våldsamheterna. Alla har ju sin egen, de flesta vill berätta. Och detta är nog ett av de tydligaste tecknen på att något har hänt; Alla berättelser, delvis likartade men också personliga. Många har varit i situationer där de inte trott att de skulle överleva, de har sett döda människor på gatorna, de har förvånats över att detta kunde hända. Men också en stor tacksamhet till Gud över Hans beskydd och att Han gett fred. För, som de säger, det är Guds ingripande som har tagit oss dit där vi är idag, utan det hade vi varit i ett fortsatt kaos.

Och jag förundras över Herrens beskydd av sina barn, jag har ännu inte hört att någon av våra kristna dödats, trots att jag uttryckligen frågat om det idag. Han har makten!

Kerstin