Tillbaka till början

För ett tag sedan ringde pastor Heinrich Kimani, kaplan på Itierio Boys High School. Han undrade om jag kunde besöka skolan och prata med eleverna i Christian Union, CU, en lördag. Och stanna till söndagens elevgudstjänst. Det var inte svårt att svara ja till det. Och efter att ha kollat kalendern bestämde vi att det skulle bli första helgen i februari.

Eftersom elevgudstjänsten hålls tidigare än församlingsgudstjänsten såg jag också möjligheten att besöka församlingens gudstjänst. Något jag länge tänkt att jag vill göra men som jag haft svårt att få till. Jag blev välkomnad och ombedd att ta med kisii-biblar att sälja.

CUs lördagssamling börjar vid elva och eftersom Kimani ville att jag skulle få frukost på skolan innan dess sa han att jag skulle vara där halv elva! Det skulle innebära att jag behövde starta redan halv sju. Tidigt för mig men det skulle kanske gå. Efter första timmens dåliga väg i 17 km är det bra väg i stort sett hela sträckan. Och med en bra och bekväm bil så går det ganska lätt.

När bilen var fullastad med Biblar och andra böcker men också potatis som Kimani beställt startade jag resan. Ett kort stopp i Ikonge för leverans av några böcker och sen vidare. Lite innan elva var jag vid grinden till den skola där jag 1991 började min missionärs-och lärartid. Ovanligt nog hade det regnat stort på morgonen. Så aktiviteterna både i skolan och samhället hade inte kommit igång. Jag mötte också många elever vid grinden. De var sända hem för att påminna om skolavgifterna.

En hel del har förändrats sedan mina år på Itierio men visst känner jag mig lite hemma ändå. Ett lärarrum har byggts, laboratorier har kommit till liksom flera klassrum och logement. Från att ha varit en skola för både pojkar och flickor med totalt ca 500 elever på 1990-talet är det nu en skola för enbart pojkar och med ca 700 elever. I början av 2000-talet började man undervisa pojkar och flickor i skilda klasser för att eleverna skulle kunna fokusera bättre på studierna. I samband med våldsamheterna efter valet 2007 tvingades många människor fly och de som hade sina rötter i Kisii tog sina barn till skolor i kisii-området, däribland Itierio. Jag minns att jag vid något besök där fick se hur UNICEF-tält satts upp på flickornas område och några fungerade som klassrum, andra som logement. Sedan 2010-talet finns en separat skola för flickor, granne med pojkskolan, Itierio Girls High School.

När väl CU-mötet kom igång fick jag ordet ganska snart. Eftersom det talats ganska mycket om hur ungdomar drabbats av pandemin och många tappat hopp och motivation ville jag fokusera på hur Gud skapat oss som unika individer med olika egenskaper. Och att han vill använda oss och har en plan för oss. 1 Mos 1:26-27 är centrala ord, vi är skapade till Guds avbild. Likaså Jer 29:11 där Herren säger att han har en plan för oss. Gud har kallat oss vid namn och vi är hans.

Efter avslutat möte blev det lunch serverat i rektorns kontor. Lite samtal med honom och lite rundvandring på skolan. Resten av dagen blev det lite sightseeing i Suneka (byn nära Itierio) och sedan samtal och vila hos pastor Kimani.

Båda gudstjänsterna på söndagen var bra. Som traditionen bjuder så fick jag hälsa i båda gudstjänsterna. Och efter församlingens gudstjänst blev det Bibelförsäljning från bilens baklucka, bilen parkerad mellan de två hus där jag bodde under min Itieriotid.

1950 invigdes de första delarna av den skola som nu är Itierio Boys High School. Itierio kallades då Wanjare Hill. 1990 kom jag till Kenya första gången och började arbeta på skolan 1991. När jag undervisade mitt andra år fick jag reda på att de klassrum där jag undervisade var desamma som de som användes som de första gudstjänstlokalerna på Itierio! Nu har den kyrkolokal som byggdes på tidigt 1960-tal blivit för liten och utökats men är ofta ändå för liten. En katedral i delvis två plan håller på att byggas. Församlingsmedlemmar och ledare tar ansvar och leder arbetet och man har arrangerat insamlingar för bl a katedralsbygget. Olika sådana stora evenemang har hållits på senare tid där personer med olika gåvor och kunskaper gjort ett gott jobb. Samtidigt har särskilt de senare årens konflikter allvarligt sårat kyrkan också på lokal nivå.

Under åren 1991 – 1998 då jag var heltid på skolan sa jag ofta att skolorna är ett stort missionsfält och i Kenya finns det goda möjligheter att sprida evangeliet där. Så är det fortfarande och ELCK har flera präster som arbetar som kaplaner på olika skolor.

Låt oss fortsätta att be särskilt för Kenyas ungdomar så att de får möta och lära känna Jesus, gärna under sin skoltid!

Kerstin Nilsson

Första bilden är från Missionstidningen 1951, tredje bilden från internet, de andra två tagna vid mitt besök på Itierio i år.