Tomma och tysta gator i Peru
Det är en knasig värld vi lever i just nu. Tänk att ett virus kan vända världen helt upp och ner – ibland bara inom loppet av några dagar. För 10 dagar sedan lämnade jag våra kära missionärer och volontärer norra Peru för att vistas en vecka i Arequipa i södra Peru innan min hemresa. Föga anade jag då hur omtumlande dessa dagar skulle bli. I dagsläget är Peru satt i (minst) 15 dagars karantän för att förhindra smittspridningen av Covid-19. Alla (förutom de som jobbar typ inom sjukvården och på matbutiker) är beordrad att hålla sig hemma och man får bara gå ut om man ska handla (en per hushåll) eller om man ska till apoteket eller sjukhuset. De annars livliga gatorna är nu tomma och allt är stängt. Jag har nog aldrig varit med om att det är så tyst på de peruanska gatorna.
Innan karantänen trädde i kraft (under måndagen) så lämnade de danska volontärerna Rebekka, Freja och Jonathan landet eftersom de danska myndigheterna uppmanade till detta. Det var lite omtumlande för dem att åka iväg i all hast och mycket var ovisst – men när de äntligen checkat in sina väskor i Lima så kunde de andas ut. Och jag också.
Redan innan karantänen inträdde hade jag beslutat att skjuta på min hemresa något för att åka norrut för att finnas till stöd för våra missionärer och volontärer i denna knepiga situation. Men tydligen hade Gud tänkt annorlunda. Jag hade en biljett från Arequipa till Chiclayo (via Lima) i måndags och jag hade fått besked att det var sista dagen inrikesflygen gick. När jag väl satt på flyget tackade jag Herren för att varken Covid-19 eller Presidentens restriktioner kunde hindra mig från att ta mig norrut för att vara nära våra missionärer – men då slog dimman till och vi fick kliva av planet igen. Dimman gjorde det omöjligt för mig att ta mig till Chiclayo eller Piura under kvällen så jag valde att stanna kvar i Arequipa istället för att bli strandad i Lima i 15 dagar där jag inte har så många bekanta. Herrens vägar är underliga.
Jag kontaktade några kära vänner och till lika norska NLM missionärer, Ragnhild och Tore Bjørsvik (som har barnen Anna, David och Jonas). De välkomnade mig i deras hus och nu bor jag i deras gästrum och har det bättre än de flesta andra här i Peru. Snacka om änglar alltså och de tar så gott hand om mig. Jag håller daglig kontakt med Unossons i Chiclayo och Ekströms och Anna i Piura och så får vi se hur saker och ting utvecklar sig. Som missionssekreterare har man ju jobbet med sig i datorn så jag kan jobba på som vanligt och sköta mina möten via ”Google meet” som jag skulle gjort hemma.
Covid-19 drabbar oss alla på olika sätt och plötsligt känns livet inte lika förutsägbart längre. Tänk att vi får vara fullständigt trygga på att vi har en Gud som ALDRIG förändras och som ALLTID finns vid vår sida. Låt oss BE att många människor i dessa tider får upptäcka detta.
Rakel Smetana
1 reaktion till “Tomma och tysta gator i Peru”
Lämna ett svar till Karin G Ekström Avbryt svar
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Tack, Rakel! Äntlige! Tankarna har gått till dig många gånger de senaste dagarna, Liksom till många andra ute i världen. ”Han håller hela världen i sin hand”. Välbekanta bibelverser som Rom 8:28,31-32 får ännu en dimension i dessa dagar. Guds välsignelse över dig personligen och i tjänsten!