Välsignade veckor

Välsignade veckor

De senaste veckorna har jag varit välsignad med ett väldigt uppskattat besök; min vän, Louise Imberg, kom hit och hälsade på i två veckor. Hon fick följa med mig lite i mitt arbete, sedan har vi åkt runt tillsammans och sett lite olika delar av Kenya. Det är spännande och värdefullt att få uppleva landet genom en annans ögon. Då minns man hur främmande allt var i början och man inser hur mycket man anpassat sig. Det kändes lite som att visa upp ett andra hem!

DSC_0042

Båttur på Victoriasjön vid soluppgången.

Den första veckan var vi i Chesinende och som vanligt hade jag mina lektioner på tisdagen och onsdagen. Det känns både roligt och meningsfullt att undervisa i Life Skills. Jag har stor frihet när jag utformar lektionerna, men utgår från de teman som finns i böckerna. Hittills har vi gått igenom saker som identitet, självkänsla, självvärde, värderingar, förändringar under tonåren och hur man hanterar känslor. Och eftersom man fritt och öppet får leva ut sin tro här i Kenya tar jag tillfället i akt och pekar ofta på Guds ord. Det är där vi finner sanningen om både Honom och oss själva. Vi är värdefulla eftersom Gud skapat oss och gett oss vårt värde. Vi är älskade och viktiga eftersom Han säger att vi är det. I Hans kärlek vågar vi se på oss själva och acceptera oss för dem vi är. Detta ber jag ska få landa i mina elevers hjärtan! Det är inte lätt att vara ung i denna vilsna värld som vi lever i,  så var gärna med och be för detta.

DSC_0459

Bild från Secondary, Chesinende.

Efter Chesinende reste jag och Louise runt några dagar till Eldoret och Kisumu, för att sedan landa i Nakuru, Bethesda. Där har de små förskolebarnen (i det förebyggande programmet) skrivit prov, och Bethesdapojkarna har haft fullt upp med förberedelser inför denna veckas prov. Men det har ändå funnits tid till lekar, prat och en filmkväll. Jag älskar att höra pojkarnas tankar, funderingar och drömmar. En vill bli läkare, en annan pilot, någon vill bli optiker och en annan ingenjör. Jag önskar jag fick stanna i deras liv och se deras drömmar bli uppfyllda.

I lördags morse när jag och Louise skulle ge oss av mot Nairobi fick vi hjälp av två pojkar som bar våra tunga väskor ända till stora vägen. De anmälde sig frivilligt och gjorde det med glädje. Och när en av dem bad: ”Åk inte hem till Sverige Amanda, stanna här i Kenya!” önskade en del av mig att jag kunde det. Jag önskar att jag slapp vara ännu en i mängden som kommit och lämnat. Att pojkarna ogillar avsked syns på långa vägar; så fort någon ska åka blir de lågmälda och tillbakadragna. Det är det stora dilemmat, att finnas där för dem utan att bli oumbärlig. Att hantera deras förtroende med vishet och varsamhet. Förhoppningsvis väger välsignelserna från tid som vi haft tillsammans upp mot smärtan att se någon åka. Det är min bön.

DSC_0141

Bethesdapojkarna plus jag och Louise.

Nu har Louise åkt hem och jag är tillbaka i Chesinende igen. De senaste dagarna har vi välsignats med ett uppfriskande och efterlängtat regn. Nu återvänder människorna till sina åkrar eftersom det åter igen lönar sig att så och odla. Vilken lättnad och glädje. Jag tackar Gud tillsammans med dem!

DSC_0302

Thomsons Falls, Nyahururu.

Amanda Mattsson, Kenya.

1 reaktion till “Välsignade veckor”

  1. WOW! Så kul att få höra/läsa om ditt liv igen. 🙂 Och måste bara säga att mitt hjärta bankar så när du skriver om Betehsdapojkarna. Åh. Och Julius miner på alla bilder. Han må vara den mest ofotogeniske lille kenyanpojken någonsin – underbart! 😀

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved