Vems verklighet?

Hej Bethesdavänner!

Fredags morgon, och vi gick som vanligt ut i stan för street-work. Denna gång hade vi våra svenska gäster med oss, som varit på Bethesda hela veckan. Vi träffade inte så många av de killar i stan som vi brukar träffa. Därför gick vi till black base också denna fredag.

Luften var tät av stanken från konteinrarna och ganska många gatukillar rörde sig runt dem. Det hade regnat, så den svarta marken var helt lerig. Budah och Esther var också där tillsammans med sina barn. Daniel är ungefär två år gammal och är född på gatan, lillebror är fortfarande baby, jag såg inte honom, men mamma Esther sa att han var där någonstans.

När vi kom sprang Daniel genast fram till Stig, en av våra gäster, och höll sig sedan nära honom hela tiden vi var där. Han sökte kontakt. Trots leran och soporna var Daniel hel och ren. Jag drog slutsatsen att den lilla familjen trots allt måste ha någonstans att bo på nätterna och tillgång till vatten så att de kan hålla sig rena.

I bilen senare under dagen pratade vi med våra gäster om vad de tänkt och känt under street-worken. ”Jag ville inte fotografera vid black base” sa Lena ”det kändes inte rätt att liksom gotta sig i deras misär på det sättet. Men det är ju deras verklighet.” la hon till med en suck. ”Och därför är det också vår verklighet…” fortsatte Stig.

Jag har tänkt mycket på det efteråt. Vi kan inte dela upp tillvaron i vår verklighet och andras. Vi finns i denna världen tillsammans och är därför skyldiga att hjälpa varandra. Jesus säger: ”Det du gjort för en av dessa små, det har du gjort för mig.” (fritt ur minnet, men jag tror det kommer från Matteus evangelium).

Kommer du ihåg att vi träffade en liten kille som heter Benson och att vi bjöd honom och två av hans kompisar på te? Han kom aldrig till kyrkan den söndagen. I fredags träffade vi honom igen, nu tillsammans med en annan kompis, Samwel. Vi bjöd in dem till kyrkan igen, och i söndags kom de. Tack alla ni som bett för Benson! Han behöver förbön i fortsättningen också.

En stund in i gudstjänsten kom de båda killarna intassande i kyrkan och satte sig hos Lina och mig. Benson frös, hans tröja var våt för han hade ju precis tvättat den. Han kändes dessutom varm så vi tror han hade feber. Lina gick och hämtade ett tygstycke inne hos Elizabeth (husmor på Bethesda) som hon svepte om honom. Efter en stund sov han med huvudet lutat i Linas knä.

Samwel satt bredvid mig. ”Får jag komma till skolan nu?” viskade han. Vi gick för att prata med Elizabeth. Han fick beskriva sin situation. Pappan dog förra året när det var ”val-krig” i Kenya. Mamman hade blivit tvungen att flytta med sina barn till en av Samwels farbröder. Hon går ibland iväg tidigt på morgonen för att försöka få ett jobb över dagen, men ofta finns det ingen mat när Samwel kommer hem från skolan och är hungrig. Han har löst sin egen situation med att leva på gatan istället. Han vill gärna åka hem för att träffa sin mamma och sina småsyskon, men tror inte att han kommer att få äta sig mätt varje dag om han bor där.

Vi har berättat för Samwel att vi gärna vill hjälpa honom, och bett honom att komma tillbaka till kyrkan på söndag. Genom att komma på söndag igen visar han att han är redo att ta emot hjälp. Jag tror att han kommer. Hoppet lyste i hans ögon när han gick för att få lunch efter gudstjänsten.

Fridshälsningar från Sofia