Vila till själ och kropp

Nästan två timmar försenade tog Pastor Jewratnam emot oss för Högmässa i Kerlampudi. Mötena här börjar lite som det passar…i Sverige hade givetvis alla gått hem om ingen predikant anlänt, men inte här i Indien. Här sjunger man tills mötet kan börja, och man ber.

Det är söndag och kyrkan är stekande varm. Jag och Qes Dawit blev manade att ta på oss prästkläderna som består av två lager, (förutom det lager vi hade innan).

Det var också en varm andlig atmosfär i kyrkan. Vi svenskar kände igen oss i de liturgiska momenten, trosbekännelsen, syndabekännelsen och lovsången. Det är fantastiskt att kunna fira ”samma” gudstjänst fast språk och kultur är så annorlunda!

Qes Dawit predikade över att vara tecknad i Lammets blod. ”Gud är inte bara kärlek han är också en Gud som dömer ogudaktiga, predikade han. Det är endast den som är tecknad i Lammets blod som går fri från Guds dom. Men den som tror på Jesus går verkligen fri! (Rom 8:1). Det var både glädje och allvar i förkunnelsen.

Sedan fick vi ta emot Jesu blod i den heliga Nattvarden. Jag fick förmånen att följa efter Pastor Jewratnam mellan raderna av främst kvinnor som satt i kyrkan på golvet, (Jag har ännu inte varit i någon kyrka med stolar). Pastorn signade korsets tecken på deras pannor och talade något på telugu, som jag tror löd: ”Kristi blod för dig utgjutet”. Själv fick jag uttalad de välsignade orden: ”Kristi kropp för dig utgiven!” medan många fårade händer som kupats fick ta emot det välsignade brödet.

Vårt hotell och de platser vi besöker ligger nära kusten, till den Bengliska viken. Idag måndag besökte vi stranden tillsammans med våra indiska vänner. Det verkar som de inte riktigt är vana här att bada i havet, men med en viss skräckblandad förtjusning, iklädda Shari och Shurida (traditionella kvinnodräkter) klev kvinnorna i det brusande vattnet – påhejade av Rakel som med handfast hand höll om dem. De indiska kvinnorna klär sig verkligen vackert men också värdigt, här skulle det inte passa att komma med bikini eller baddräkt. Fråga gärna Rakel vad hon tyckte om att bada med kläderna på!

Några av oss har också hunnit med att göra besök på marknaderna i Tuni och Anawaram. Det är så totalt annorlunda här än i svenska städer. Dels är det inte mycket överflödigt som säljs, kläder, skor, frukt osv, och iof kvinnliga smycken. Jag hittade ingen leksaksaffär, inte heller någon sportaffär när jag gick omkring i Tuni, som ändå är ganska stor stad, (annars är det cricket som gäller här, alla verkar gilla det! Indien är ett av värdlens bästa landslag i cricket, och man kan se pojkar spela det ute på åkrarna som redan slagits). Marknaderna sjuder av liv, människor, mopeder och kor som vill ha utrymme, lukter blandas, fräsch frukt och kobajs, avlopp och tyger.

Jag har lovat att köpa hem något till mina barn, Adam, Cornelia, Filip och Ella. Oj, vad jag längtar till er nu! Till våra fruar har både jag och Qes Dawit köpt tyger som vi lämnat in till en sömmerska. Det ska bli kul att se Annis i en Shurida! Ja, jag tror rent av att vi måste ha en Indienkväll där hemma, när jag kommer hem!

Janne Smetana