Pesten, Corona, Guds barns trygghet – och Luthers kallelselära

Pesten, Corona, Guds barns trygghet – och Luthers kallelselära

12

mar 2020

På morgonen den 16 april gick doktor Bernard Rieux från sin mottagning och snubblade då på en död råtta mitt i farstun. Han sparkade undan djuret utan att fästa sig närmare vid saken och fortsatte nedför trappan. Men när han hunnit ut på gatan slog det honom att råttan inte borde få ligga kvar; han gick därför tillbaka och varskodde portvakten. När han märkte hur gubben Michel reagerade, insåg han bättre att vad han upptäckt gick utanför ramen för det vanliga.  (Camus, 2003, Pesten, Bonniers Delfinserien.)

Pesten

Så börjar den franske författaren Albert Camus roman ”Pesten”.  Boken utspelar sig i Oran i Algeriet någon gång under 1940-talet och handlar om ett utbrott av just pestsmitta. Staden isoleras från omvärlden för att begränsa spridningen och man får följa läkaren Rieux i dennes, till synes meningslösa, arbete med att vårda de drabbade.

Med åren har jag upptäckt att min läsning fungerar som inre referenspunkter som hjälper mig att tolka vad jag själv är med om. Så länge coronautbrottet bara gällde andra behövde jag inte tänka så mycket på det, men nu har det kommit så nära att det är omöjligt att inte tänka på saken. I går kväll gick jag till en restaurangmarknad nära lägenheten för att hämta hem lite mat till mig och Maria och det var så lugnt där. Det brukar vanligtvis vara omöjligt att ta sig fram för allt folk men nu gapade lokalen halvtom.

Camus var inte kristen men uppvuxen i början av 1900-talet var det omöjligt att komma ifrån kristendomen. De teologiska reflektionerna lämnade honom aldrig och Gud är en konstant klangbotten i hans litteratur. Camus var präglad av den ateistiska strömning som har kommit att kallas för existentialism. För existentialisterna innebar ateismen att människan hade blivit existentiellt föräldralös när Gud inte längre fanns att vila mot. Det tillståndet skapar en djup ångest hos människan, ty om Gud inte finns, finns det heller inga moraliskt bindande lagar som förklarar vad som är rätt och fel, utan det faller på människan att själv avgöra vad som är rätt och fel. Det är en frihet som skapar djup ångest. Men det gör inte livet meningslöst. Människan kan välja att ta upp kampen mot meningslösheten och trots ångesten göra någonting bra. Och det är detta som ”Pesten” handlar om. Läs den!

Corona – och Luthers kallelselära

Jag har kommit att tänka på romanen ”Pesten” nu eftersom Sverige plötsligt börjar närma sig det tillstånd som beskrivs i boken. Tack och lov kämpar vi inte mot en tillnärmelsevis lika allvarlig smitta som i boken, men åtgärderna som vidtas är drastiska och långtgående. Igår kväll (onsdag 12/3) förbjöd regeringen samlingar på över 500 personer med hot om fängelse ifall man bryter mot förbudet, och allt fler delar av samhället stängs ner eller förändras för att motverka smittorisken.

Men även om de flesta av oss inte kommer att bli mer sjuka än vid en vanlig säsongsinfluensa kan ändå den massiva mediebevakningen, och samhällsbegränsningarna, skapa stor oro. Till det kommer de kraftiga rasen på börsen som rent konkret påverkar både våra sparade pengar och eventuellt kan kasta oss in i en världsomspännande recession.

Och samtidigt. De extraordinära åtgärderna vidtas ju för att stoppa smittan och för att skydda oss, och främst då de särskilt utsatta. Det är bra att myndigheter världen över reagerar kraftfullt så att vi får ett stopp på spridningen, för även om de flesta av oss inte kommer märka mer än vid en vanlig förkylning måste smittan hejdas. Och i detta har var och en av oss ett personligt ansvar som vi måste ta.

På en fråga, i Camus bok, om huruvida doktorn tror på Gud eller inte svarar Rieux:

… om  han trodde på en allsmäktig Gud, skulle han sluta bota människorna och överlåta detta åt den Högste. Men ingen människa i hela världen, nej, inte ens Paneloux, som trodde sig tro, ändå trodde på en sådan Gud, eftersom ingen helt och fullt överlämnade sig i Guds händer … För ögonblicket finns det ett antal sjuka, och de måste vårdas. Sedan får de tänka efter och jag också. Men det mest överhängande är att bota dem. Jag kämpar för deras liv så gott jag kan, därmed punkt. (s.  98.)

(Porträtt av Luther, signerat Lucas Cranach den äldre, 1529.)

Det här var den klassiska invändningen som Luther fick mot sin förkunnelse av rättfärdiggörelsen genom tro allena: om en människa blir rättfärdig inför Gud utan gärningar kommer inga kristna göra goda gärningar. Men Luther argumenterade för att detta var att fullständigt missförstå evangeliet. Gud behöver inte våra gärningar, poängterade Luther, men våra medmänniskor behöver dem! Och ingen människa lever i den här världen för sig själv utan för sin nästa, liksom Kristus inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Detta perspektiv är grunden för Luthers idé om människans kallelse: vi är fullständigt kända, älskade och bekräftade av Gud genom tron på Jesus. Därför behöver vi inte bekymra oss för hur vi ska vinna Guds gillande utan kan ägna all vår kraft i vardagen åt att tjäna vår nästa. Det ska vi göra också i Corona-tider.

Det innebär konkret att vi lyder myndigheterna och följer deras rekommendationer – inte i första hand för oss själva, och absolut inte för att plocka poäng hos myndigheterna!, men för vår nästa. Våra medmänniskor har behov av att vi inte går till jobbet om vi är sjuka, att vi tvättar händerna noggrant, att vi nyser i armvecket och undviker besöka platser där det finns människor i riskgrupperna.

Vi är många som har erfarenhet av att kämpa sig till jobbet på panodil när man har en förkylning och kanske lite feber, och du skulle säkert klara det den här gången också, men det är inte det som är poängen. Nu tjänar vi inte oss själva utan vår nästa. Och därför ska vi villigt och glatt följa de direktiv som ges och själva tänka efter vad som är rimligt att göra, d.v.s. om det kan finnas skäl att vara ännu mer försiktig än vad myndigheterna säger.

På det viset tjänar vi våra medmänniskor och därigenom också Gud.

Guds barns trygghet

Till sist. I Guds händer är vi trygga.

(Foto taget från: https://www.stpaulsholtville.com/blog/post/john-the-baptist-as-pro-life-icon)

Bibeln är full av ord från Gud där Gud bekräftar sin kärlek och sin omsorg om oss, och de orden gäller ju särskilt i tider av oro.

Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup, om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror. (Ps. 46:2-4.)

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen. (Ps. 91:1-6.)

Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. (Jes. 43:1-3.)

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? … Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:27, 31-34.)

Och jag skulle kunna fortsätta. Vi får vila tryggt i Guds händer i full visshet om att vi tillhör honom, såväl i livet som i döden. Låt oss i den tryggheten med glädje tjäna vår nästa – också i dessa tider.

1 reaktion till “Pesten, Corona, Guds barns trygghet – och Luthers kallelselära”

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved